-
Utbildning & konferens
-
Nätverk & medlemskap
-
Om oss
PFAS, evighetskemikalier
PFAS, även kallade högflourerade ämnen, är ett allt större problem i vår miljö och vårt dricksvatten. Det handlar inte om ett enskilt ämne utan är ett samlingsnamn för fler än 10 000 industriellt framställda kemikalier.
PFAS-kemikalierna sticker ut: det är en grupp mycket stabila ämnen som inte bryts ner i naturen utan finns kvar i någon form för alltid. De används dessutom i ett stort antal produkter. Det gör att ämnena återfinns nästan överallt i miljön, både i vårt dricksvatten och vår mat.
Vissa PFAS-ämnen är giftiga och tas lätt upp av kroppen. Det är oklart exakt vilken påverkan alla ämnen har, men vissa har konstaterats vara cancerframkallande och påverka förmågan att få barn.
PFAS används bland annat till:
- impregneringsmedel för kläder och textilier
- rengöringsmedel
- skidvallor och andra vaxer
- bekämpningsmedel mot insekter
- brandsläckningsskum
- ytbehandling av livsmedelsförpackningar
- teflon och liknande beläggningar i stekpannor och kastruller.
PFAS i svenskt dricksvatten
PFAS förekommer i olika mängd på olika platser i Sverige. Ett antal kommuner har tvingats ta vattentäkter ur bruk eller installera dyr reningsutrustning på grund av mycket höga halter av PFAS i kranvattnet.
Ronneby är det mest uppmärksammade fallet där invånarna stämde dricksvattenproducenten Ronneby Miljö och Teknik AB för att ha levererat ett ohälsosamt vatten. Blekinge tingsrätt dömde Ronneby Miljö & Teknik att ersätta de 165 personerna som stämt bolaget för personskada.
Det är viktigt att PFAS-frågan tas på allvar av alla aktörer, både lagstiftande instanser och industrin. Ansvaret kan inte bara ligga på VA-aktörerna att rena bort PFAS, till höga kostnader för VA-kollektivet.
Det kan heller inte vara så att VA-bolag ska betala skadestånd för PFAS-förorenat vatten. Eftersom VA-verksamhet bekostas av VA-kollektivet innebär det i praktiken att det är vattenkonsumenterna som får betala sitt eget skadestånd. Ansvaret för förekomsten av PFAS i dricksvattnet och kostnaderna måste läggas där det hör hemma: hos PFAS-användarna.
Kommande lagstiftning och lagförslag om PFAS
I Sverige måste dricksvattnet uppfylla kvalitetskraven i Livsmedelsverkets dricksvattenföreskrifter (LIVSFS 2022:12).
Den 1 januari 2023 kom ny svensk lagstiftning på dricksvattenområdet. Bland annat infördes då nya gränsvärden för PFAS-4 liksom för PFAS-21. De nya gränsvärdena återfinns i Livsmedelsverkets dricksvattenföreskrifter som togs fram under det svenska införandet av EU:s reviderade dricksvattendirektiv.
För PFAS 4 är det nya gränsvärdet 4 nanogram per liter och för PFAS 21 är det 100 nanogram per liter. Båda gränsvärdena tillämpas från den 1 januari 2026.
Förslaget om bred begränsning
Samtidigt som de svenska VA-organisationerna anpassar sig till kraven i dricksvattenföreskrifterna, pågår olika initiativ med syfte att förebygga PFAS-förekomster i våra vatten. Ett sådant initiativ är det breda begränsningsförslag som lämnades in till EU under 2023. Bakom förslaget till EU:s kemikaliemyndighet Echa låg fem nationella kemikaliemyndigheter, däribland den svenska Kemikalieinspektionen.
Kemikaliernas många användningsområden gör dock att processen med det breda begränsningsförslaget kommer att ta tid. Efter ett första avslutat samråd befinner sig nu aktörerna bakom förslaget i en hektisk period. Många uppdateringar ska göras innan nya instanser och ett ytterligare samråd väntar.
Skadliga kemikalier
Svenskt Vatten tycker
För att komma till rätta med ökad mängd skadliga kemikalier behöver producenterna och förorenarna vara de som betalar för både miljökonsekvenser och skyddsåtgärder. Även förebyggande arbete behövs.
- Principen om att förorenaren ska betala ska gälla.
- Ett producentansvar, både för produkters miljökonsekvenser men också för skyddsåtgärder som andra tvingas vidta och bekosta, måste finnas.
- Ett förebyggande arbete måste bedrivas för att minimera, eller förbjuda, skadliga ämnen i kretsloppen.
- Ett gruppförbud för PFAS, med mycket begränsade undantag, bör införas snarast.
- På sikt bör det krävas förhandsgodkännande av nya kemikalier.
- Kraven på märkning av varor med skadliga kemikalier som PFAS bör skärpas.
- Vid offentlig upphandling ska Upphandlingsmyndighetens rekommendationer om miljömärkning följas.
- Svensk vintersport bör gå före och förbjuda skidvallor med PFAS.
PFAS-rening: metoder och kostnader
Att rena dricksvatten från PFAS är en komplex och kostsam process. Några av de mest beprövade metoderna är:
- filtrering med aktivt kol
- jonbytare
- membranfiltering
- skumfraktionering.
Metoderna används ofta i kombination med varandra. För att uppnå de nya gränsvärdena kan många vatten- och avloppsreningsverk behöva nya reningssteg. Inte nog med att processerna kräver tid och personella resurser, de kommer också att utgöra en stor kostnad, en kostnad som med nuvarande lagstiftning hamnar hos VA-huvudmännen och därigenom VA-kollektivet.
Hur mycket kostar PFAS samhället? Exakt hur mycket PFAS är svårt att svara på. Enligt Svenskt Vattens rapport PFAS – giftet på allas läppar, publicerad i april 2022, finns det beräkningar som visar att framtida PFAS-sanering kan kosta en miljard euro, enbart för de nordiska länderna. Då handlar det endast om en kostnad för att destruera kemikalierna. Enligt ett pressmeddelande från ChemSec från 2023 uppgår de globala kostnaderna för att få bukt med PFAS-föroreningar till 16 biljoner euro – årligen.
Med tanke på de stora kostnaderna anser vi på Svenskt Vatten att principen om att förorenaren betalar ska gälla. För att komma till rätta med ökad mängd skadliga kemikalier, behöver producenterna och förorenarna vara de som betalar för både miljökonsekvenser och skyddsåtgärder. Utöver detta behöver ett omfattande uppströmsarbete bedrivas.
Det avgörande uppströmsarbetet
Renare avloppsvatten till reningsverken är en förutsättning för ett hållbart samhälle. Med renare avloppsvatten får vi renare sjöar, vattendrag och hav – och bättre kretslopp. Det billigaste och mest effektiva sättet att nå dit är genom att åtgärda problemen vid källan, i stället för att försöka rena vid rörens mynning i reningsverk eller vattendrag.
Genom uppströmsarbete har utsläppen av många andra skadliga ämnen minskat under senare årtionden. Exempel på det är kadmium, kvicksilver och bly. Framgångarna beror på lagstiftning i Sverige och EU, på handelns arbete med att frivilligt ta bort miljöskadliga produkter ur sina sortiment, på konsumenters val av miljövänliga varor och på reningsverkens uppströmsarbete.
Liknande åtgärder menar Svenskt Vatten kommer att bli avgörande för att klara PFAS-problemen i framtiden. Uppströmsarbetet är nyckeln, det vill säga att se till
att PFAS inte hamnar i våra avloppssystem, i mark och vatten. Det enda sättet att lyckas med detta är att förbjuda PFAS. Det internationella arbetet är helt avgörande. EU måste definiera PFAS som grupp och införa ett gruppförbud. Ett förbud med mycket restriktiva undantag.
Företag som säljer varor som innehåller PFAS har ett stort ansvar. Vi uppmanar dem att frivilligt begränsa, och på sikt upphöra, med försäljning av dessa varor. Avslutningsvis måste vi själva som organisation, och våra medlemmar, ta vårt ansvar, liksom att varje konsument har möjligheter att välja bort PFAS och därmed påverka marknadens aktörer.
