Välkomna satsningar på civil beredskap i budgetpropositionen – men investeringar i VA-infrastrukturen saknas

Regeringens budgetproposition innehåller satsningar på livsmedelsförsörjning och civil beredskap som vi på Svenskt Vatten välkomnar. Samtidigt saknar vi investeringar i VA-infrastrukturen och ett tydligare statligt ansvarstagande i frågan om hållbara vattentjänster i hela landet.

Regeringen vill satsa 225 miljoner kronor på tryggare försörjning av livsmedel och dricksvatten samt ökade anslag till andra myndigheter med ansvar för civilt försvar och beredskap. Dessa satsningar ser vi på Svenskt Vatten som mycket positiva. Samtidigt måste det i den fortsatta processen klargöras hur VA-organisationerna ska ta del av dessa medel. Vår tolkning, särskilt med tanke på att VA-beredskapsutredningen snart ska presentera sitt slutbetänkande, är att denna satsning är ett första steg. 

– Att VA-organisationerna får en ökad tydlighet kring sitt uppdrag med avseende på civil beredskap är välkommet, men denna tydlighet behöver kombineras med de rätta finansiella och organisatoriska resurserna. Här kommer det sannolikt krävas stöd från staten i någon form, säger Svenskt Vattens vd Pär Dalhielm. 

Civil beredskap är inte det enda som Sveriges VA-organisationer behöver ägna tid och uppmärksamhet åt. Den allt överskuggande frågan handlar om investeringsbehoven för Sveriges VA-infrastruktur som bedöms uppgå till 560 miljarder kronor till 2040. Med tanke på behoven av infrastruktursatsningar inom flera områden kvarstår frågan om hur satsningarna inom VA ska lösas.  

– Investeringsutmaningen måste ses i ljuset av att Sverige är i behov av en samlad vattenpolitik. Med en brett förankrad politisk vision om vad samhället vill med vattenfrågorna, är det lättare att motivera varför resurser ska satsas på VA-infrastruktur, fortsätter Pär.  

Staten bör ta ett samlat ansvar 

Efter kriget och under rekordåren under mitten på 1900-talet tog staten på många platser på sig uppgiften att finansiera utbyggnaden av vatten- och avlopp. Det handlade om en samlad satsning under många år. Sedan dess har kommunerna förvaltat tillgångarna och de behöver nu genomgå omfattande re-och nyinvesteringar. Investeringsbesluten ligger efter investeringsbehoven och processen däremellan är komplex.  

Om investeringarna blir av och finansieras enbart genom VA-taxan blir även kostnadseffekterna en nyckelfråga och dessa kommer att variera stort mellan kommunerna. Ett statligt ansvar för delar av investeringsbehoven samt andra typer av statliga incitament kan inte uteslutas, precis som regeringen föreslagit ett statligt delansvar för utbyggnaden av ny kärnkraft. Staten behöver titta igenom hela sin verktygslåda och hur man på bästa sätt kan stimulera att Sveriges nuvarande investeringsgap stängs. En rimlig utgångspunkt för insatserna är att statliga medel används där de lokala förutsättningarna för att finansiering brister, inte att statliga medel ska användas överallt. 

– Med tanke på behoven behöver rikspolitiken sätta ner foten och visa vägen inom ramen för en samlad vattenpolitik för hållbara vattentjänster i hela landet. Vidare behöver kommunpolitiken säkerställa att den lokala VA-organisationen har organisatoriska och finansiella förutsättningar, avslutar Pär.