-
Utbildning & konferens
-
Nätverk & medlemskap
-
Om oss
Riskanalys
Vattenverken arbetar med en rad olika riskanalyser, där de vanligaste inkluderar:
-
Mikrobiologisk Barriäranalys (MBA): Med en MBA-beräkning får du en god förståelse både av vad som är väsentligt i vattenreningsprocessen och vilka styrkor och brister ett vattenverk har. Utgångspunkten i MBA är att utifrån lokala data och förutsättningar fastställa hur stor avskiljning som krävs vid anläggningen samt vilka insatser som bör genomföras. Analysen bygger på att genom avskiljning och inaktivering minimera mikrobiologisk förorening.
Innan du genomför en MBA är det klokt att läsa Svenskt Vattens Publikation P112 Introduktion till Mikrobiologisk Barriäranalys, MBA för att avgöra om det behövs en grundlig eller enklare analys. I vissa fall finns behov av snabba svar som inte är lika genomarbetade, då kan du med fördel använda en förenklad MBA (pdf). Användningen ingår som ett kvalitetskriterium i Hållbarhetsindex.
Första gången en MBA genomför bör du hålla dig på den säkra sidan; är du osäker ska du anta det alternativ som innebär störst risk. Du får då ett konservativt mått på hur väl barriärerna fungerar. I takt med att kunskapen ökar kan du förfina ditt verktyg successivt.
-
Kvantitativ mikrobiologisk riskanalys för dricksvatten (QMRA) är en väl etablerad metod för att arbeta med risker inom dricksvattenförsörjningen. Att genomföra en QMRA ställer något högre krav på data jämfört med en MBA. En av QMRA:s styrkor är möjligheten att ta hänsyn till variation i varje beräkningsled: halter av patogener i vattentäkt såväl som reduktion över processen och sjukdomsfall kan beskrivas som fördelningar, men även som punktvärden om variationen är okänd eller för scenarioanalys. Ett QMRA-verktyg anpassat till svenska förutsättningar finns att ladda ner från DRICKS på Chalmers.
-
Hazard Analysis and Critical Control Point (HACCP) är ett system som dricksvattenproducenter ska använda för att identifiera och bedöma faror i processen. Kravet att genomföra HACCP finns i dricksvattenföreskrifterna och gäller alla verksamhetsutövare som producerar minst 10 kubikmeter/dygn eller som försörjer minst 50 personer med dricksvatten.
För att underlätta vattenverkens arbete med egenkontroll och HACCP har Svenskt Vatten tagit fram en handbok för egenkontroll. Handboken innehåller bland annat allmänna hygienregler och dess grundförutsättningar och vilka provtagningar och kontroller som ska genomföras på råvattnet, i beredningen och på dricksvattnet, liksom korrigerande åtgärder och utvärdering.
Mikroorganismer i vatten
Mikroorganismer finns överallt runt omkring oss. Många är ofarliga och en del är nödvändiga för att vi ska må bra, till exempel vår normala sammansättning av bakterier i magen. Andra mikroorganismer, så kallade patogena mikroorganismer, kan orsaka sjukdom.
Vissa mikroorganismer kan vara svåra att analysera rutinmässigt. Dricksvattenföreskrifterna anger därför ett antal indikatororganismer. Om dessa upptäcks i dricksvattnet bör dricksvattenproducenten vidta åtgärder. Indikatororganismerna används för att de bland annat är relativt enkla att analysera och för att de kan påvisa patogena mikroorganismer i dricksvattnet. Vi vet i dag att det inte räcker att analysera indikatororganismer för att försäkra sig om att dricksvattnet är fritt från mikrobiologisk förorening. Som komplement till analyserna bör man arbeta med riskbedömningar och kontinuerlig utvärdering.
Mer om olika mikroorganismer:
- Parasiter
Parasiter kan smitta människor genom dricksvattnet och orsaka infektionsutbrott. Vanliga parasiter är Cryptosporidum och Giardia som förekommer i avföringen hos infekterade djur och människor. Symtomen varierar, men många drabbas av diarréer och illamående. En del smittade uppvisar inga symptom.
Parasiterna är förhållandevis resistenta mot klor och kräver därför avdödande och avskiljande mikrobiologiska barriärer i ett ytvattenverk. Man bör göra en mikrobiologisk barriäranalys (MBA) för att kontrollera att vattenverket har tillräckligt antal barriärer. Läs mer om rekommendationer avseende parasiter. - Virus
Virus är mycket små och sprids i första hand via direktkontakt, vatten eller livsmedel. De kan bara föröka sig inne i cellerna hos en värdorganism och alltså inte i dricksvattensystemet. Vanliga virus är calicivirus och norovirus, populärt kallat ”vinterkräksjuka”. Virus är förhållandevis resistenta mot klor och kräver därför avdödande och avskiljande mikrobiologiska barriärer i ett ytvattenverk. Man bör göra en mikrobiologisk barriäranalys (MBA) för att kontrollera att vattenverket har tillräckligt antal barriärer. Läs mer om utbrott av calicivirus i Lilla Edet – händelseförlopp och lärdomar. Du kan också hitta mer information om noroviruset i Vattenbokhandeln. - Bakterier och alger
Bakterier och alger ger oftast magbesvär hos den som drabbas. Vanliga orsaker är E. coli, campylobakter och cyanobakterier. Klor och UV-ljus tar bort de flesta bakterier och alger. E. coli är indikatorer på mikrobiologisk förorening. Det finns några olika analysmetoder varav några är snabbare. Däremot är inte alla analysmetoder godkända för offentlig kontroll. Man måste alltså skilja på vilka metoder som ska användas för rapportering och uppföljning enligt dricksvattenföreskrifterna och metoder som kan vara aktuella att användas som driftmetod.
Livsmedelsverket informerar om vilka metoder som ska användas för lagstadgad uppföljning. För driftkontroll kan huvudmannen välja att komplettera med andra parametrar. För analys av koliforma bakterier och E. coli kan två metoder användas: referensmetoden SS-EN ISO 9308-1:2014 eller SS-EN ISO 9308-2:2014 (Colilert). En fördel med Colilert är att svarstiderna är korta (18 timmar) och att den är enkel att använda. Läs mer i Handbok om cyanobakterier i dricksvatten hos Livsmedelsverket.
Kemiska ämnen i dricksvatten
Vissa kemiska ämnen förekommer normalt i dricksvatten i olika halter medan andra ämnen betraktas som föroreningar som inte får förekomma. En bra introduktion till kemiska ämnen i dricksvatten och vilka problem de kan medföra finns i kemisk riskprofil för dricksvatten från Livsmedelsverket.
Gränsvärden för ämnen i dricksvatten finns i Livsmedelverkets dricksvattenföreskrifter. För många ämnen som kan förekomma i vatten finns det inget gränsvärde. Då gäller allmän försiktighet och att göra bedömningar från fall till fall. Livsmedelverket eller lokala kontrollmyndigheter kan hjälpa till med bedömningar. Du kan också hitta information hos Kemikalieinspektionen.
Mer om olika kemiska ämnen:
- Asbest och asbestfibrer
Asbest i dricksvatten tycks inte vara en hälsofara, även om risken inte kan uteslutas helt. Asbest kan hamna i dricksvatten genom vittringar i berggrunden, luftföroreningar eller genom rör i marken. - Bekämpningsmedel
Bekämpningsmedel används inom jord- och skogsbruk samt inom trädgårdsvård. De bör inte finnas i vatten avsett för dricksvattenproduktion och de tillåtna gränsvärdena är mycket låga. Bekämpningsmedel tenderar att vara långlivade i vattenmiljön och är svåra att hantera. Det bästa sättet är att arbeta förebyggande genom att inrätta vattenskyddsområden med relevanta föreskrifter för alla vattentäkter, både yt- och grundvatten. Föreskrifterna kan då reglera hur bekämpningsmedel får användas i anslutning till vattentäkt. - Bensen
Bensen är ett cancerogent ämne. Det har aldrig upptäckts i vatten i Sverige, men i de gällande dricksvattenföreskrifterna finns ändå bensen som gränsvärde. Skälet är att i övriga Europa finns ibland bensen i vatten som används för produktion av dricksvatten. - Bly
Det är mycket ovanligt att dricksvatten ut från vattenverk innehåller bly. Däremot kan material i kontakt med vatten, exempelvis blandare, ge ifrån sig bly. - Bisfenol A (BPA)
Bisfenol A (BPA) är en av de vanligaste kemikalierna i plast. BPA liknar östrogen och kan ha hormonstörande effekter. Det kan frigöras från epoxi som tidigare använts vid invändig beläggning av dricksvattenledningar. Kemikalieinspektionen och Livsmedelsverkets kartläggning av tappvattenrör belagda med epoxi visar inte på någon risk för människors hälsa. Svenskt Vatten anser att försiktighetsprincipen bör tillämpas och så länge kunskapsläget är oklart bör epoxiprodukter undvikas i dricksvatteninstallationer. - Fluor
Fluor förekommer som fluorid i förhållandevis höga halter i vissa grundvatten i Sverige. Om halten fluorid i dricksvattnet är för hög bör man i första hand vidta åtgärder i vattenverket. Det är viktigt att ta hänsyn till reningsprocessen som helhet, exempelvis vilken förbehandling som krävs innan rening. Läs mer om nanofiltrering av fluoridhaltigt dricksvatten. - Läkemedelsrester
Läkemedelsrester förekommer i miljön och flera studier har påvisat läkemedelsrester i dricksvatten. För att minska mängden läkemedelsrester i dricksvattnet är det viktigt att arbeta uppströms så att innehållet av läkemedelsrester inte blir ett problem på sikt. Läs om uppströmsarbete för att minska mängden läkemedel i dricksvattnet. - Perfluorerade alkylsyror (PFAS)
Perfluorerade ämnen är en typ av föreningar som är både fett- och vattenavvisande och därför har många användningsområden. Ämnena är extremt svårnedbrytbara och har förmåga att ansamlas i levande organismer och orsaka toxiska effekter. Om en dricksvattenanläggning är, eller misstänkts vara, påverkad av PFAS bör halterna i dricksvattnet undersökas. Perfluorerade föroreningar från brandövning har i flera fall nått grundvatten- eller ytvattentäkter, vilket har orsakat hel eller delvis stängning av vattenverk och brunnar, samt tvingat vattenproducenter att installera mycket dyra filterlösningar. Läs mer om PFAS i dricksvatten och livsmedel och PFAS-guide till dricksvattenproducenter. - Naturligt radioaktiva ämnen i dricksvatten
Stråldosen i svenskt kommunalt dricksvatten är låg och överskrider endast i undantagsfall 0,1 millisievert. De vanligaste radioaktiva ämnena är uran och radon. I Livsmedelsverkets dricksvattenföreskrifter finns krav på att vattenverk med grundvatten och vattenverk med konstgjord infiltration ska analysera total alfaaktivitet och total betaaktivitet. Du hittar material om rening av uran i Vattenbokhandeln.
Provtagning av vatten
Provtagning av dricksvatten är en viktig del av kontrollverksamheten. För att analyserna ska bli rättvisa måste provtagningen utföras korrekt.
För det dricksvatten som kommer från vattenverket och ur dricksvattentappkranar i fastigheter måste kvalitetskraven i Livsmedelsverkets dricksvattenföreskrifter vara uppfyllda Det är VA-huvudmannens ansvar att kontrollera kvaliteten på dricksvatten, något som normalt genom provtagning. Kontrollen måste minst uppfylla kraven i dricksvattenföreskrifterna.
Provtagningen av både råvatten och dricksvatten är reglerad genom Livsmedelsverkets dricksvattenföreskrifter, som ställer krav på kvalitet och säkerhet. För att stödja en korrekt utförd provtagning erbjuder Livsmedelsverkets vägledning både råd och anvisningar, och alla ackrediterade laboratorier tillhandahåller specifika instruktioner för provtagning av dricksvatten. Vid behov av ytterligare vägledning kan man kontakta sitt laboratorium.
Dricksvattenföreskrifterna beskriver de provtagningar som måste utföras både för råvatten och dricksvatten. Utöver detta ansvarar vattenverken för en omfattande driftkontroll, där personalen kontinuerligt tar prover på vatten från olika steg i processen – från råvatten till processvatten och slutligen dricksvatten i distributionsnätet – allt för att säkerställa att kvalitetskraven upprätthålls.
Om dricksvattnets kvalitet inte uppfyller ställda krav, ligger ansvaret hos VA-huvudmannen att vidta nödvändiga åtgärder. Vid försämrad kvalitet på utgående vatten från vattenverket är det huvudmannens skyldighet att snabbt agera. Om kvalitetsproblem uppstår i en fastighetstappkran, ska VA-huvudmannen genomföra en så kallad orsaksutredning för att identifiera orsaken. Svenskt Vatten definierar att en sådan utredning är genomförd när VA-huvudmannen har tagit minst ett prov hos användaren och minst ett i den allmänna VA-anläggningen vid fastighetens förbindelsepunkt. Denna punkt, som vanligtvis är placerad vid fastighetens tomtgräns, markerar ansvarsgränsen mellan den allmänna VA-anläggningen och fastighetens egna VA-installationer.
Om analysen visar att kvalitetsförsämringen härrör från den allmänna VA-anläggningen är det VA-huvudmannens ansvar att utreda orsaken vidare. Om däremot försämringen bedöms uppstå i fastighetens egna installationer, ska VA-huvudmannen informera kommunens miljö- och hälsoskyddskontor samt fastighetsägaren, som då tar över ansvaret för den fortsatta utredningen och eventuella åtgärder.
Interlab 4.0
Interlab är ett filformat för överföring av analysdata mellan vatten- och livsmedelslaboratorier och databassystem eller mellan olika databassystem.
Ladda ner Interlab 4.0 (PDF)
